Rombaksvisa er vel den visa som blir mest spilt og sunget under Vinterfestukene i Narvik. Tekst: «Skara-Pelle» fra 1901
Utskriftsvennlig pdf kan lastes ned her
1: Mellan höga fjällen vid Ofotens fjord skall en by anlägges uppi höga nord, der en järnväg ifrån Sverige kommer till att tåga fram, och det kände stället är Vicktoriahamn.
2: Banans andra ände det är Luleå, sedan skall den över höga fjället gå. Intill gruvan Luossavara skall den banan stryka fram över norska gränsen till Ofotens hamn.
3: Igenom ödemarker skall den banan gå, över berg och dalar, över bäck och å. Mycket arbete her bliver, skall dem banan färdig få, för malm skall börja köras nittenhundratvå.
4: Dynamittens knall man ständigt höra får från de långa tunnlar som i fjällen går. Skjut man ständigt hörer braka i kvar timma och kvar stund, så de norska fjällen skjälver i sin grunn
5: Den som arbet’ önskar är välkommen hit för i fjäll och tunnlar knogas skall med flit. Och et prestbetyg för året skall man också hava till, sedan får vi välja platsen hur vi vill.
6: Men först så skall du lova, vill du arbeid’ få, ingen handlar’ joksa, ingen bönder slå, för da bliver du inskriven uti svartaboken in och en katt det får du svart som själva hin.
7: Och strenga reglement det är i statens hus. inte heller får vi taga något rus. Dessa regler bör vi alla saman noga ta i akt, inga langar’ hysa, det har lensmann sagt.
8: Nu om sluskelivet jag ock nemna vill hur det är vid banan och hur det går till: Knoga hela långa dagen, ifrån morgon intill kväll sedan får vi bo i våra lufthotell.
9: Nu är det liv på fjället utav själva fan, folk från alla kanter kommer om varann’. Mången kommer ifrån södern upp till Lapplands kalla fjäll, vender strax tillbaka, säger då farvel.
10: Lik vilda djur i skogen får vi leva her, knoga uti storm och snö och regnigt vär. Och de pengar vi fortjener her utav den svenska stat bliver inte mer än det går åt till mat.
11: Men hur vi her får leva, hur vi her får bo likadan som lappen som ei finner ro, brakkar blott av tunna brädder och med litet torv ikring för den kalla vintern är det ingen ting.
12: De storgubber som reste her forbi i stass, en vinter skulle passa dom att bo blandt oss, fänge de nog lära veta vad som slusken frysa får i de usle kåtor staten oss består.
13: Själva gubben S. jag också vill ha fram, ni vet vel vem han är, fast inte nämt hans namn. Men engång då han blir mogen och han sluta får sin lek, då får gubben Griner hem en riktig stek.
14: Det befal vi har jag vill umnemna her, att för gubben S. för stor respekt dem bär, och de våga ei bestemma sätta prisen som de vill, så at det en daglön kunde räcka till.
15: Och bormaskin de har som allting her forstör, för mycket sämre är det nu än det var för. Det er vel en dum uppfinning som ei skulle vara till, mer än halva året får den ju stå still.
16: Uti nordens fjäller, iblandt is och snö, mången höras klaga om sin stora nöd. Fribiljett vi fick från södern, pengar lovat tjena få – skall vi komma hem. till fots vi måsta gå.
17: När avlönning det är, då många basar gå, tager vitne med och tänker pengar få, men det bliver ingen lönning, ingeniören siger då: du har skuld till Krog, et hundra eller två.
18: Krog och kompani jag också nemna vill, intet jag fråntagar, intet legger till. Krog, det är, vet ju, en sådan som vid banan framgång har, flere millioner han av slusken tar
19: Mång et lag får stängt kreditten her hos Krog, för den handlaren han får visst aldrig nog, för han är ju rädan att ei lite mat det räcker her, för vi kan ei knoga då det är stygt vär.
20: För sitt rutna flesk och för sin margarin dragar Krog inn pengar utav sjelva hin. Alla dessa rutna varar som han får för billigt pris, köpar han och selgar ut. naturligtvis.
21: Och hvad jag skriver her om Krog och kompani, att allt blott sanning är, det kan ni tydligt se, för nu är jag riktigt blakk och ei i pungen fins en slant, Krog har tagit allt, ja blott för proviant.
22: Om blott folket enigt vore så presis som från andra ställen man har sett bevis, skulle det gå an att hjelpa Krog att driva handel her, billigare blev då både mat och klär.
23: Hur han ändå levar får han vara trygg, banechefen holder ham ju om hans rygg, och han får ju sjelv bestemma, sätta prisen som han vill för sitt margarin och flesk och bröd och sill.
24: Her ved Vassijaure är hans storstasjon, der norska flaggan är med svenska union; och han vill ju föreställe nordens beste högarmann, ty betre är för matfar till att slå sig fram.
25: Jonsen heter vel den andre her på sta’n, han är mera jävlig han än sjelva fan, tretti fyra öre är det för sitt snus den jäkeln tar, millioner årlig han från slusken drar.
26: Och langare det resar efter banan in, tio kronor flaskan tar de för spriten sin, och i Rombaksbotten der de havar sin stasjon, fast nån gång på linan tar de en mosjon.
27: Och i Rombaksbotten är et satans pack, när som slusken kommer dit, så stjäl dom blakk, för det har man många gånger sett så stora prov uppå, kommar man till Botten bör man genast gå.
28: Kommar du till Botten sent en lørdagskväll, tag ei då losji på något lufthotell, gå ei inn på dette stället, det som kallas Kyraså, och på Jokkenborg der skall du aldrig gå.
29: Och på Fryseriet der är värst av alt, dit bör ei slusken gå, för der är rysligt kallt. Betre är att bo på gatan än i sånna kalla hus, och så slipper man bli uppspist utav lus.
30: Och i Rombaksbotten är et koloni som av slusken levar, ja det kan man se, for der langes, stjäls och plundras ock på flera sorters vis och det hjelpar ei fast än det fins polis.
31: Nu så får jag slutta med min enkla sång, bjudar er farvel också på samma gång, för nu har jag intet mera att i visan skriva her. Vad jag skrevat har, det alt en sanning är.
32: Fem och tjuga öre koster visan min, och jag bjudar hvar och en att köpa den. Sedan får ni något sjunga om ni har et gladligt mod, sång fördrivar tiden, friskar upp ditt blod.